”En tidning där man gjort något själv efter eget huvud. En tidning som inte styrs av utomstående kommersiella krafter.” Så lyder Mattias Petterssons egen definition av ett fanzine.
30 år gammal driver han sedan november 2004 det nihilisthumanistiska fanzinet Ny Moral. ”Men jag har haft tidningen i huvudet sedan minst sex år tillbaka” understryker han.
Ny Morals innehåll är mångfacetterat, bland annat har Mattias lyckats få till en sexton sidor lång intervju med den kontroversielle och medieskygge författaren Nikanor Teratologen.

- Jag kom tidigt in på punken och gick redan som liten parvel på många spelningar. Jag var nog tretton-fjorton år då. I samband med dessa gigs såldes skivor, tygmärken och fanzines, så det var så jag upptäckte dessa tidningar. Fanzines och punkideologin (vem som helst kan göra vad som helst på sina egna villkor) hänger ihop, så det var inte så konstigt att det var just där som fanzines dök upp för min del.

- Vad skiljer Ny Moral från andra fanzines?

- Det finns ju så otroligt mycket olika fanzines, så det är svårt att svara på. Min blaska är så pass schizofren att det nog är det som särskiljer den. Många fanzines har ett tema som de strikt håller sig till, exempelvis death metal, science fiction, fotboll, rollspel eller poesi, men Ny Moral rymmer allt jag är intresserad av, och då jag är intresserad av det mesta blir det ganska schizofrent.
Det finns en "nihilisthumanistisk" tråd som löper genom de flesta texter, har jag märkt. Nihilism i den bemärkelsen att jag föraktar det mesta här i världen, samtidigt som jag anser att när man trots allt är här så kan man göra det bästa av det (humanism). Svårt att förklara i korta ordalag, men är det något som ska sammanfatta Ny Moral så är det denna nihilistiska humanism…

”Så snart ett fanzine plockar in en annons är det något som går snett, enligt mig.
Då lämnar man sin frihet och tvingas anpassa sig.”

- Vad är syftet med NM?

- Namnet ”Ny Moral” säger ju lite om vad det handlar om. Jag håller exempelvis Nietzsche och Voltaire som ledstjärnor när jag skriver och hyllar yttrandefriheten mest hela tiden. Jag föraktar mycket av den skenhelighet och det lismande som råder, både när det gäller tankar hos folk samt det som skrivs i ”mainstreamtidningar”, men även i många inskränkta fanzines. För mig handlar grejen om att göra ett fanzine mycket om yttrandefrihet och möjligheten att man kan göra precis vad man vill. Jag gillar den friheten.
Syftet med Ny Moral är egentligen en stor egotripp, eftersom jag älskar att skriva. Om sedan folk tycker det är intressant och givande att läsa om en filmregissör från Singapore som motarbetas av sin regering, om en av de mest kontroversiella författarna någonsin i Sverige, om djävulsdyrkare… ja, då blir jag bara glad. Men jag gör det för mig själv i första hand.
Jag ser gärna Ny Moral som propaganda, då jag fått för mig att man kan öppna folks ögon och öron via texter. Då NM är ett pappersfanzine blir det dock svårt att kommunicera med läsarna, vilket hade underlättats om blaskan funnits på nätet. De som är extra intresserade av något ämne har dock mailat mig, och vi har haft många givande diskussioner, så kommunikationen är inte helt enkelriktad.
Jag gillar också att tidningen är så schizofren, då når jag förhoppningsvis läsare som man aldrig skulle nå annars. De flesta fanzines är som sagt strikt inriktade på en specifik målgrupp, och att predika för redan övertygade är inte min grej.

Mattias tycker det är viktigt att kunna styra över sin egen produkt, därför sköter han både den praktiska och ekonomiska biten helt själv.

- Tyvärr så faller många mainstreamtidningar på att de ägs och styrs av annonsörerna. De kan inte skriva vad de vill, mycket på grund av detta. Ny Moral rymmer inte en enda annons och jag har bekostat allt ur egen ficka, och styr således själv över allt material. Så snart ett fanzine plockar in en annons är det något som går snett, enligt mig. Då lämnar man sin frihet och tvingas anpassa sig.

- Hur sammanställer du materialet?

- Jag skriver alla texter i Word, layoutar i Quark Xpress, skriver sedan ut varje sida och går med den till tryckeriet som sedan kopierar allt och häftar det samman till en tidning. Vissa delar har jag gjort ”the old school way”, genom att klippa och klistra.
När jag sedan får alla exemplar så handnumrerar jag dom. Jag gjorde 250 ex av första numret, men planerar att göra betydligt färre av nästa, kanske 100 eller 150. Jag handnumrerar dels för att det är kul och dels för att det visar att man lägger lite tid på det, och samtidigt kommer man ifrån tänket kring en massproducerad produkt. Det blir lite mer själ i det hela, inbillar jag mig.
Anledningen till att jag kopierar och inte trycker är främst den ekonomiska biten, men även för att jag gillar den skitiga looken som kopiering ger. Så snart ett fanzine trycks på glansigt papper och får sig en streckkod är det slut på det roliga…

- Har NM någon ansvarig utgivare?

- Nej, inte direkt utsatt. Det står bara ”Ny Moral är en skapelse av Mattias Pettersson” på insidan.

”Ryktet spred sig ganska snabbt att jag hade en lång intervju med Nikanor Teratologen och jag har fått beställningar från bl.a. en litteraturvetare bosatt i Peru (en svensk sådan), samt av författaren Carl-Göran Ekerwald, så det känns riktigt kul.”

- Var säljer du NM?

- Jag har en hemsida och där kan man komma i kontakt med mig via mail. I början satte jag ut femton exemplar hos bokcaféet Edenborg i Gamla Stan, mest för att tidningen innehåller en intervju med en av deras, Vertigo förlags, författare. Jag hade även ett tiotal ex hos skivaffären Freak Scene. Nu finns det några fåtal ex kvar hos skivaffären Repulsive Records, och möjligtvis några ex hos bokförlaget H:Ström i Umeå. Jag säljer den bara på ställen som jag själv sympatiserar med fullt ut, jag har alltså ingen distribution. De som är intresserade hittar den förr eller senare ändå.

”Vem fan ä Sara Lidman? Eller den där Torgny Lindgren! Ja ha väl aldri hört nåt så dumt! Finns dom på riktit!?”
Ur: Äldreomsorgen i övre kågedalen av Nikanor Teratologen

- Ryktet spred sig ganska snabbt att jag hade en lång intervju med Nikanor Teratologen och jag har fått beställningar från bl.a. en litteraturvetare bosatt i Peru (en svensk sådan), samt av författaren Carl-Göran Ekerwald, så det känns riktigt kul. Det är intervjun med Nikanor Teratologen som lockar många att köpa tidningen. Han är ju känd för att aldrig ge några intervjuer (han har väl gjort två i hela sin karriär), så när jag publicerade en sexton sidor lång sådan blev det ganska stor uppståndelse. Internet är en bra kommunikationscentral när det gäller att hitta likasinnade.
Och när folk sedan läst Teratologen-intervjun så har de ytterligare 48 sidor massiv textmassa att plöja igenom.

- Har du någon koll på hur många du når ut till?

- Eftersom jag handnumrerar alla exemplar samt skriver ner var varje ex hamnar någonstans så har jag ganska bra koll åtminstone på vilka som har köpt den. De flesta har beställt den från mig via email och fått tidningen hemskickad.

Utöver fanzinemakande jobbar Mattias på bibliotek, som frilansskribent och författare, men har även skrivit för Sveriges största metal- och hårdrocksmagasin Close-up.
- Men inte en enda av de texter som finns med i Ny Moral skulle kunnat vara med i Close-Up, dels på grund av innehållet men även på grund av textlängden samt sättet texterna är skrivna på.
Att skriva i CU innebär att man tvingas till ett visst språkbruk, en massa regler osv… I fanzinet skriver man hur man vill, när man vill och om vad man vill. Inga regler. Dessutom innehåller CU bara texter om musik. Ny Moral är så mycket mer.

- Vad tror du om fanzinets framtidsutsikter? Skulle du kunna tänka dig att publicera NM på nätet?

- Det ploppar upp nya webzines varje dag, och det tycker jag är både bra och dåligt. Bra för att det är så enkelt att göra, och folk kan nå ut och engagera sig samt föra en dialog med läsarna, men trist för att kvaliteten kan bli lidande samt att jag personligen föredrar att läsa texter i en tidning av papper än på en dataskärm.
Ny Moral kommer aldrig att hamna på nätet, förutom den sida som redan finns (och där finns i princip bara en innehållsförteckning samt några länkar). Det enda NM skulle vinna på via en hemsida är att ta diskussioner om innehållet med läsarna, men jag har fört flera sådana diskussioner via mail (dvs inte offentligt på en hemsida) och finner ingen anledning till att vara offentlig med dessa. Återigen, jag gör tidningen för mig själv och vill man mig något gällande tidningen så finns kontaktinformationen i blaskan.
Om det däremot skulle visa sig att det finns ett behov att diskutera något av innehållet för en bredare krets så är jag inte helt främmande för att starta upp något slags forum på internet.

Rubriken är Mattias Petterssons eget motto. Den engelska biten är ett citat från Aleister Crowley.

Josefin Branzell Bratt