>Jonathan Littell on Israel, the Holocaust and life

>
I’m reading Jonathan Littell‘s Les Bienveillantes (The Kindly Ones, English translation due in March 2009, De välvilliga in Swedish) and I like it – but what must be repeated over and over again is this: this is fiction! The descriptions of everyday life in Nazi Germany bear little resemblance to reality. As with Elie Wiesel‘s Night, and to a certain extent Anne Frank’s Diary, this cannot be seen as some kind of evidence or witness description of the Holocaust. Unfortunately, a lot of people will use it that way because the majority of the people in the Western hemisphere are brainwashed and cannot think rational thoughts when dealing with such a sensitive subject as the Holocaust.

However, what I wanted to touch upon is Littell’s real life opinions about Israel and the Holocaust. Littell, of Jewish background, seems to have a clear standpoint that I consider very sane. Hear him out, quoted from an article in Haaretz, Israel’s oldest daily newspaper:

“My reading of what you call ‘Holocaust’ is also less Jewish and Judeo-centric than that of my father. I think that what happened was far broader than a narrow issue of ‘Germans killing Jews.’ The English word ‘holocaust’ is certainly the wrong term to describe what happened. It is a religious term, rife with non-historical meaning. I don’t think the word ‘shoah’ is any better. It’s a controversy among historians. Raul Hilberg described it as ‘the destruction of European Jewry,’ but he encountered criticism because that was also the Nazi terminology.

Ulrich Herbert calls it the ‘National-Socialist extermination policy,’ and I find that a far more accurate description because it also includes the extermination of the homosexuals, the Gypsies, the disabled and other minorities.”

Indeed, according to Littell, the “National-Socialist extermination policy” was “only one of the several big genocides that have happened in human history.”

But doesn’t the unprovoked nature of the destruction of the Jews, the underlying ideology, the apparatus that was created to implement it, its scale, make it exceptional in human history?

“I personally understand the arguments for the exceptionality of the Holocaust, but I don’t agree with them. The basic argument is that the Nazis wanted to kill all the Jews, but I don’t see the difference between that and an extermination policy that was aimed – and implemented on a large scale – at groups such as the peasants in the Soviet Union or in Cambodia. Every genocide is exceptional.”

“I think the extermination of the Jews is a universal problem, I think it concerns everyone. Beyond that, I think that today the issue is being used for political purposes in Israel.”
[…]
It is political, a mechanism. It has no connection to what actually happened. The Holocaust, I think, is being exploited politically, in a way that the Nazi extermination policy against other groups – Russians, homosexuals, Gypsies – is not.”

Asked whether he thinks the Holocaust shapes Israeli actions today, he replies: “On the one hand, Israel is a country that underwent a serious trauma, and the Holocaust made it dramatically paranoid. But then there is also greed and land-grabbing and all that shit. That’s just inexcusable. I’m sorry, but this cannot be excused by traumas that occurred 60 years ago.”

Littell says Israel uses the Holocaust to justify “inexcusable” acts, by which he means the situation in the territories, and he likens the actions of the Israel Defense Forces to the behavior of the Nazis in the period before they came to power.

Would you really compare the two?

“No, we cannot compare: There is nothing like genocide in the territories, but they are doing absolutely atrocious things. If the government would let the soldiers do worse things, they would. Everyone says, ‘Look how the Germans dealt with the Jews even before the Holocaust: cutting the beards, humiliating them in public, forcing them to clean the street.’ That kind of stuff happens in the territories every day. Every goddamn day.

[…]
“Like how what the Americans are doing in Iraq is unacceptable. I’m not talking about the war but about torture and things like Abu Ghraib. Understanding the Germans of 60 years ago may make you feel that you’re not that far from it, as Americans or as Israelis. So maybe it will be possible to enforce our social mechanisms to prevent our societies, at least, from going completely off the wall.”

What should your Israeli readers do?

“I think the Israelis, instead of beating their breast, should take a long, hard look at what they are doing now. I am not saying that present-day Israeli society is comparable to Nazi society in World War II, but it is definitely one of the most crazed Western societies.”

“Look,” Littell sums up, in a delayed response to the question of his motivation and perhaps that of his protagonist as well, “Life is a question of a search for meaning – what’s it all about? Are we here to have fun? Make money? Have sex? No, clearly not. Then you have this whole religion thing. A lot of people find meaning in that – I don’t. I adhere to a point of view that says our existence is completely meaningless and completely absurd, and all the horrible things we do to each other are completely unjustified. And anyway, we are going to die. So the question is how you get through life if you accept this approach as the fundamental parameter. Personally, I sometimes find it pretty amusing, but most times it’s just grim. And I focus on the grim, because it’s there.”

12 thoughts on “>Jonathan Littell on Israel, the Holocaust and life”

  1. >Om vi kort ska kringgå ämnet, hur ställer sig blogginnehavaren till nedanstående? Hur ser du själv på saken, dvs existensen?

    “I adhere to a point of view that says our existence is completely meaningless and completely absurd… And anyway, we are going to die.”

    Verkar annars vara en läsvärd bok, tackar för tipset!

  2. >Jag håller med honom helt och hållet. Skulle vilja citera Teratologen här, men har inte “Apsefiston” tillgänglig just nu.
    (“Apsefiston” är för övrigt det bästa boktipset jag kan ge – alltid.)

    Men att påstå att existensen är meningslös och absurd behöver ju inte betyda att man inte tycker om att leva.

  3. >Nej, livet “blir väl man vad gör det till” som det brukar heta. Om det däremot finns någon absolut övergripande mening… ytterst tveksamt.

    NP: Callisto “Noir.” Fenomenal tonkonst.

  4. >…livet “blir väl man vad gör det till” som det brukar heta.

    Eller kanske vad man har möjlighet att göra det till.
    Nietzsche och Schopenhauer skrev ju vettigt och väsentligt om det där med meningen med livet. Ska luska lite kring det och se om jag hittar några goa prettocitat!

  5. >Okej, om vi ska precisera oss lite: livet blir vad man gör det till utifrån de möjligheter/resurser man har.

    Jag väntar med iver på citaten!

  6. >Nietzche skrev ju bl.a. om övermänniskan (som många feltolkat till att ha något med nazism att göra), dvs viljan att fullända sin potential, att distansera sig från kristendomens gamla förlegade slavmoral och skapa sina egna värderingar fria från illusioner och fördomar, att söka “sanningen” bortom gott och ont oavsett hur obekväm den är, att ifrågasätta moralen, att ha ett mer autentiskt synsätt på världen som passar just oss och våra förutsättningar just nu eftersom människan är i ständig förändring: kort sagt en NY MORAL. ;)

    Nietzsche proklamerade ju Guds död och menade då att det var dags omvärdera alla värden och gå vidare mot övermänniskan där människan själv kan bestämma sitt väsen. Kanske var det det han menade var meningen med livet – att fullända sin potential så långt det är möjligt, fri från slavmoral? Aktiv nihilism helt enkelt.

    Den högre människan kan skiljas från den lägre endast på intensitetens av sina sinnesförnimmelser: hon hör och ser mycket mer, och ser och hör så att det väcker tankar. Sådana människor lever fullvärdigare: de är på en gång lyckligare och olyckligare än genomsnittet. Dock, det räcker ej längre att vara bara åskådare och åhörare till allt liv: man måste bli skapare och medskapare av liv. Först då kan vi skapa den värld som angår alla.

  7. >Jo, att kristendom eller kapitalism eller konsumism eller vad det må vara inte leder till någon idealvärld behöver väl knappast dryftas längre.

    Det där med att “skapa den värld som angår alla” låter onekligen gott, men faller samtidigt på att existensen skulle vara helt menlös (om vi nu förutsätter att den, alltid, är det). Att nå dit lär vi iofs aldrig göra heller, så på så sätt är det ju tur att vår existens inte kan ha något absolut syfte :)

  8. >En mycket bra bok, De Välvilliga. Men jag gillar ju alla skumma bögar.

    Men allvarligt talat, jag uppskattade (och kände igen mig i) Aues moraliska funderingar och trots ett under ganska lång idogt studerande av totalitära ideologier så var det den här boken som fick mig att förstå (inte uppskatta) nazismens rastänkande fullt ut.

    Lätt bland det bästa jag läst.

  9. >>>NCF

    Ja, det är främst de moraliska funderingarna som jag uppskattar med boken. Jag tycker den påminner lite om Markis De Sades alster: vanvettiga excesser blandat med filosofi och kritik av högsta klass.

  10. >Ja, den gode marikisen gör sig påmind (inte helt relaterat, men har du läst ‘Nekrofilen’? Helt underbar liten kärlekshistoria). Själv lev jag lite varm i hjärteroten när Aue drog upp Thomas Hobbes mitt i allt också.

    Sen tycker jag att det är bra att han pekar på att nazismen inte var den ideologiska monolit och maskin som eftervärlden gärna tror att den var/är.

  11. >Ja, “Nekrofilen” är fantastiskt vacker. Intressant författarinna också, på det personliga planet. Läs även “Barnahandlerskan” om du inte gjort det ännu.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *