Åsikter, yttranden och friheten

I can’t do that because of my religion. OK
You can’t do that because of my religion. NOT OK

Det borde inte vara svårare än så. Men tydligen är det extremt komplicerat…

Sex korta punkter:
1. Att ge terrorister tolkningsföreträde i yttrandefrihetsfrågor är helt rubbat.
2. Att yttrandefriheten kan utnyttjas är ett svagt argument för att inskränka den.
3. Folk som tycker att vi ska vika ner oss för krafter som anser det vara befogat att skjuta skallen av individer på grund av teckningar… Kom igen.
4. Att håna och kritisera en tro (att bränna en koran, att teckna profeten Muhammed som en karikatyr) är inte uppvigling mot människor – i Sverige.
5. Troende som verkar i det tysta är aldrig några problem. Tvärtom. Var glad för att de har hittat hem, för att de håller sig på sin kant och inte stör eller styr över någon.
6. Det sluttande planet: Vad blir nästa grej som förbjuds? Ska flickor som vill frigöra sig från ett patriarkalt förtryck och symboliskt vill bränna sin slöja också straffas med fängelse?


Jag har skrivit flera gånger om detta på instagram, och slänger in de inläggen här i lite omvänd kronologisk ordning, med tillägg och justeringar. Jag kanske återkommer och redigerar det här till en vettig, mer välskriven och genomtänkt artikel vid ett senare tillfälle. Det kan också bli ett levande dokument som ändras över tid. Nu kör vi.



Jag fick ett mess: “Jag trodde du var vänster?”
Ja, jag är mer vänster idag än jag någonsin varit, men jag undrar vad farao Vänstern håller på med? Vänsterpartiet Örebro demonstrerade mot koranbränning häromdagen… Detta är inte min vänster. Detta är naiva nollor.

Att vara vänster innebär självklart att man tar tydlig ställning när fascistiska islamister från skurkstater lägger sig i Sveriges lagar medelst hot och våld. Folk som tycker att vi ska vika ner oss för krafter som anser det vara befogat att skjuta skallen av individer på grund av teckningar kan dra åt helvete.

Den som bränner en koran hindrar ingen från att utöva sin tro. Ingen behöver ens bevittna handlingen (de minst sämsta koranbränningarna är de som inte äger rum, de näst minst sämsta är de som inte får någon som helst uppmärksamhet). Det är ingen som hotar den troendes frihet, däremot hotas den icke-troendes frihet om man väljer att inskränka yttrandefriheten.

Utan yttrandefrihet ingen religionsfrihet. Ska vi inskränka religionsfriheten också, med tanke på hur mycket skit religion uppenbarligen ställer till med? Självklart ska vi inte det. Det är sällan religionen det är fel på. Det är människorna som utövar den.

Själv är jag agnostiker. I ett svagt ögonblick för tjugofem år sedan trodde jag att jag var ateist, men jag vill aldrig någonsin förknippas med Dawkins, Hitchens eller Harris. Ateism har i sig i mångt och mycket blivit en religion, och i flera fall en korkad sådan som tycks utgå från att människan är centrum i universum. En slags egocentrisk geocentrism som hör medeltiden till. Människan får ofta hybris i sådana här frågor.

Det talas frekvent om syftet med koranbränningarna. Blandar man in syfte och motiv, då är steget inte långt till att man blandar in känslor. Jag blir kränkt, rädd osv. Helt ohållbart att resonera så i juridisk mening. Det är den enskilda handlingen (brännandet av en bok) som ska bedömas. Nästa steg är HMF vid behov, men då ska något annat utöver brännandet av en bok ha hänt.

Tar man hänsyn till motiv så måste alla behandlas lika, och då får man såklart stänga ner alla religiösa församlingar som predikar hat mot homosexuella, exempelvis, och det lär de som åtnjuter religionsfrihet knappast vara särskilt pepp på…

Och vem är det som står för våldet? Knappast de som bränner Koranen. Det är de som reagerar med känslor som står för våldet. Och ändå diskuteras det hur man ska straffa idioterna som bränner en bok, istället för att handskas med “religiösa” våldsverkare som inte kan acceptera att någon utför en fullkomligt laglig handling. Helt absurt. Var är vänstern i dessa frågor?

En sekulär stat ska heller inte se vissa religioner som viktigare än andra. Särskild hänsyn ska inte tas beroende på vad folk tror på. Staten måste vara blind inför religion.


Apropå regeringens förslag om att ändra i ordningslagen (tjena Nato-processen!) och Danmarks förslag om att förbjuda koran- och bibelbränning (men att skända kors ska fortfarande vara tillåtet?! Ni ser ju hur sjukt detta kommer bli. När, var och hur ska gränsen dras? Snacka om att Danmark försätter sig i en rävsax…).

Sadaf Ahmadi, exiliransk konstnär som kämpar för kvinnors rättigheter, får delar av sin utställning stoppad av Borås Kulturhus. Människor kan känna sig sårade av att se hennes konst, enligt kulturchef Ida Burén, så för säkerhets skull – med tanke på oron som råder i världen – censureras Ahmadis konstverk. Hennes utställning skildrar kvinnoförtrycket i hemlandet Iran. Mullorna i regimen har därmed vunnit ännu en seger och Borås kulturhus och kommun pissar på denna otroligt modiga dissident.

I Frankrike har samma utställning visats flera gånger, och efter dåden mot Charlie Hebdo 2015 projicerades karikatyrerna på rådhuset i flera städer i Frankrike – statligt sanktionerat – för att visa vad yttrandefrihet innebär. En tydlig markering: Vi viker oss inte.

Elisabeth Ohlson Wallin måste numera anpassa sitt konstnärliga uttryck för att idioter hotar med våld. Galleriet Blå Hallen valde nyligen bort Vilks anskrämliga rondellhund pga rädsla för hot. Varken Ahmadi, Ohlson eller gallerierna får polisbeskydd.

Svensk polis har redan idag rätt att flytta en demonstration (saxat från polisen.se: “polisen har möjlighet att bestämma villkor om bland annat tid och plats för den allmänna sammankomsten, om det behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten”. NMR fick inte marschera förbi synagogan i Göteborg 2017 under Jom kippur, judarnas heligaste dag, men 2023, mitt under brinnande korankris (pun intended), tillåts miffot Salwan Momika skända Koranen i Rinkeby under fredagsbönen – med polisbeskydd. Att både nazister och islamister vill polarisera Sverige är välkänt, men gäller det även poliser? Konspirera i smågrupper.

Tid och rum är viktigt här. Man kanske inte måste protestera just där och då. Men att förbjuda hädelse? Aldrig i livet. Nästa gång kanske Ryssland blir arga för att vi håller Prideparad. Ska vi vika oss då också? Nej, vi ska aldrig böja oss för hot eller fatta beslut baserade på rädsla. De med våldskapital får aldrig sätta normen för vilken bok som kan brännas. Fundamentalister kommer inte nöja sig med att Sverige ändrar ordningslagen. Vi skyddar varken riket eller befolkningen genom att ändra i lagen efter påtryckningar. Och vem fan ska bestämma vad som är heligt?

Om vi exempelvis använder lagen om hets mot folkgrupp är det vi som bestämmer vad som är olagligt eller inte. Vi behöver inte bry oss om vad folk i andra länder utövar för påtryckningar osv. Men med ändringar i ordningslagen och snack om rikets säkerhet så blir det reaktionen och inte handlingen som blir kriminaliserad. Då kan vad som helst bli förbjudet.

Samtidigt demonstrerar Vänsterpartiet Örebro mot koranbränning. Vad i helvete är det som händer? Detta är inte min vänster, och då är jag ändå mer vänster idag än någonsin tidigare.


Prästen, konstnären och satirikern Kent Wistis spinn på “där man bränner böcker bränner man snart människor”-snacket är hård, men relevant. “Där man förbjuder människor att häda bränner man snart också människor” är hans ord. Tortyren i vissa av de 57 muslimska länder som fördömer koranbränningar innefattar just brännandet av människor.

Ja, att bränna en bok som anses helig av andra är definitivt förargelseväckande beteende. Men i relation: Att bränna en bok jämfört med att vilja skada, fängsla eller mörda någon som bränner en bok…

Att håna och kritisera en tro (att bränna en koran, att teckna profeten Muhammed som en karikatyr) är inte uppvigling mot människor – i Sverige. Att det är annorlunda i exempelvis Iran är en helt annan grej. Där hängdes nyligen två män som hade kritiserat religion. De hade dessförinnan suttit fängslade på death row i sex år.

Jag tycker självklart inte att koranbränning eller att rita karikatyrer av judar, svarta, bögar, whatever nödvändigtvis måste vara ok (även om jag kan tycka att karikatyrer är roliga), men det måste få vara tillåtet.

Den gravt socialistiska vänstertidningen Flamman uppmanar ständigt till satirteckningar av Erdogan. Även en sådan handling måste självklart få vara tillåten.

Återigen, för att visa hur bananas det är:
Är black metal (som hädar och hetsar mot kristna) hets mot folkgrupp?
Är det hets mot folkgruppen jurister att bränna lagboken?
Ska vi förbjuda bibelbränning också, eller rent av förbjuda hån av alla heliga skrifter, eller varför pratas det endast om Koranen och islamofobi när det här diskuteras? Varför ska religion ens undantas i lagen? Och varför ska Sverige böja sig för länder som själva förtrycker minoriteter?

Att yttrandefriheten kan utnyttjas är ett svagt argument för att inskränka den.

I skrivande stund verkar regeringens förslag om ändring i ordningslagen inte ha majoritet i riksdagen. Än finns det hopp om mänskligheten.

Nathan Hamelberg gjorde mig uppmärksam på följande: Terrorhotet i samtiden kommer inte enbart från det högerreaktionära islamistiska hållet. Mycket viktig påminnelse!


Nu när al-Qaida hetsar mot Sverige pga de idiotiska koranbränningarna och det faktiskt finns konkreta säkerhetshot mot oss är det läge att påminna om följande:

Varför ska vi vika oss när totalitära stater hotar med repressalier? “Visa hänsyn till utrikesmakt” som det talas om med så fina ord = krypa för diktaturer.

Det är inte fel på oss i det här läget. Det är de som hotar med våld, de som piskar upp den typen av stämningar, som är det verkliga problemet. Så länge det finns diktaturer, terrorister och teokratier så kommer den här typen av hot att fortsätta.

Om det räknas som hets mot folkgrupp att bränna en bok, ska vi även förbjuda att man ritar eller publicerar bilder av profeten Mohammed (Vilks)? Ska satir förbjudas (Charlie Hebdo)? Skriva en roman (Salman Rushdie)? Vad blir nästa steg? Ska Iran få tysta kvinnorättskämpar även i Sverige?

Att ge terrorister tolkningsföreträde i yttrandefrihetsfrågor är helt rubbat.

De länder som nu har haft krismöten om koranbränningar borde ha krismöten om sina egna länders bristande mänskliga rättigheter. Och den som vill värna om muslimers rättigheter bör lobba för att införa yttrandefrihet och andra demokratiska rättigheter i den muslimska världen, istället för att inskränka dem i Sverige.

Att kritisera, håna eller häda en av världens största religioner är heller inte att sparka nedåt. Att dessa 57 muslimska länder som fördömer koranbränningar ger sig på det lilla skitlandet Sverige, det är väl att sparka nedåt om något…

Hur agerar Sveriges regering när skurkskaterna diskuterar koranbränningar och kräver en massa skit från Sverige? Jo, Uffe bjuder på fika. Betänk att Nordiska Motståndsrörelsen var i lika stor majoritet som de här staterna, och att NMR hotade regeringen. Skulle Uffe, Billström och company bjuda in NMR på saft och bulle? Knappast. Men på något konstigt vänster så står “religion” över allt annat i detta krisskede (även känt som Nato-processen…). Jag skriver “religion” för det handlar snarare om politik och makt än om tro. Troende som verkar i det tysta är aldrig några problem, så all heder åt dessa. Det är knappast fromma muslimer som kastar sten på polisen.

Kom också ihåg att arabiska länder inte har några nämnvärda problem med att handla med Kina, ett land som sedan väldigt långt tillbaka fängslar, torterar och mördar muslimska uigurer i väldig hög utsträckning (googla “muslimer Kina”). Varför utfärdas inga fördömanden eller hot mot Kina? Fundera på det.

Sverige är ett enkelt offer. Just därför måste vi stå emot nu och inte krypa som vi gjorde och gör i Nato-frågan. Uffe gömde sig under sängen och bad en totalitär stat om ursäkt för våra medborgerliga rättigheter…


Kommer ni ihåg när Kristersson, Billström och övriga i Moderat-ligan flippade över en docka? Det var förvisso ett smaklöst tilltag att så brutalt göra narr av (dvs protestera mot) en islamistisk diktator (aka Billströms chef) och en militär allians i ett känsligt läge, men fullt legitimt i en demokrati.

När turkisk polis satte stopp för Pride-firandet häromveckan, enligt helt andra demokratiska regler som bara gäller i Erdogans Turkiet, var det knäpptyst från de blå. Erdo hatade mot HBTQ-personer under hela valrörelsen. Inte ett ord från de svenska regeringspamparna. De försökte väl fortfarande återhämta sig från sin dockchock…

För några år sedan lät det radikalt annorlunda, särskilt från Romina Pourmokhtari, som äcklades av Erdo.

Lyssna gärna på avsnittet “Erdogans hemliga agenter” i P3 Konflikt. Dagarna efter att det sändes så vann diktatorn valet och Kristersson gratulerade honom på Twitter. För att han måste. Han måste krypa för ett asshole som fängslar politiska meningsmotståndare, som kräver att Sverige ska lämna ut dessa – samtidigt som assholet huserar Den Kurdiska Räven, ett annat asshole som tillsammans med sina gäng och sina fiender förstör Sverige. Samtidigt som Tidelaget förstör och drar ner på allt som kan förhindra att en kommande generation går i Rävens spår. Redan nu vill de sänka straffåldern till 12 år.

Det går snabbt utför med den här korrupta ligan vid rodret. Och deras kulturslakt har bara börjat. Det riktigt sorgliga är att Socialdemokraterna är av samma skrot och korn, vilket knappast kan vara förvånande om man följt politiken sedan efter Palme.

Funeral Mist – Salvation & Maranatha

Det finns såklart spår av vad som komma skall på mini-LP:n ”Devilry” (1998), men ingen hade väl kunnat ana vilket brutalt jävla övergrepp ”Salvation” skulle innebära fem år senare. Den ångvält som albumdebuten utgör saknar motstycke i black metal-historien. Åtminstone där och då i min revisionistiska bok.

2003 var black metal nämligen något uddlöst och intetsägande. Mainstream, helt enkelt. En formula som upprepade sig själv. Ljudmässigt kunde det knappast låta tristare. Textmässigt är det svårt att hitta något mer andefattigt. Men allkonstnären Arioch och batteristen tillika producenten Necromorbus gav uppenbarligen fan i den själlösa nutiden och skapade något som hämtat direkt från ett ortodoxt helvete.

Redan efter nittio sekunder står det klart att detta är våld mot alla sinnen. Religiöst, fanatiskt våld i sin smutsigaste form, som hitsänt av Satan själv. En förkunnelse av och en uppgörelse med kristendomen, helt utan skygglappar och initierat som få, och med en vibrerande mörk kraft i botten. När Necromorbus vrider upp tempot i inledande ”Agnus Dei” fattar man att det är helt kört. Sedan fortsätter misshandeln i spår efter spår; lager på lager av kaos, likt en tonsatt apokalyps som exploderar och imploderar samtidigt, till dess att skeva fioler från den över hundra år gamla skräckfilmen ”Körkarlen” (1921) av Victor Sjöström ekar ut i tomrummet. Världen har aldrig hört något liknande.

Men bland alla dessa lager finns dessutom låtar. Kompositioner. Melodier och ljud som biter sig fast. En atmosfär som dryper av fasa. Det är få plattor som får mig att känna genuint obehag, som får mig att må psykiskt dåligt. ”Salvation” är en av dom, och jag välkomnar den känslan. Att öppna upp sinnena för Funeral Mist är som att ingå i ett väckelsemöte. Gudsfruktan och djävulsdyrkan i symbios. Jag får flashbacks till barndomens tältmöten med Pingstkyrkan där vuxna män talade i tungor. ”Shine through me, Satan! Yes, live now through this tool of yours. Live through me, O seditious star, and like a thousand suns shall I spread thy light”… Fy fan, vilka minnen!

Ariochs röst går genom märg och ben. Varje andetag sliter sönder, varje skrik har sin plats. Ofta är rösten överallt, körd genom effekter, baklänges, upp och ner och ut och in. Alltid organisk. Hela ljudbilden är organisk. Stundtals som en rejäl knytnäve rakt in i magen, andra gånger surrande likt flugor kring lik. Utan rösten inget Funeral Mist. Och betänk en tidstypisk metalproduktion anno 2003 på ”Salvation”. Bevare oss väl. Bra produktioner sänker ofta skivor av denna kaliber. Det måste vara bra på rätt sätt, annars blir det platt, livlöst och tråkigt.

Men ”Salvation” är aldrig tråkig, särskilt inte i ”Sun of Hope”. Här bildar flagellanter i procession en skrämmande fond under vredens dag. Scenen är tagen från Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” (1957) och återkommer i slutet av låten, vars sista rad lyder ”Purity comes when death is all”. Dessförinnan har den slutgiltiga striden mot Guds krafter utkämpats, och eskatologin är fulländad. Det finns inte en sekund som går förlorad här. Tränger man igenom väggen av kaos belönas man rikligt med ett ständigt varierande flöde av energier.

Det är tveksamt om kraut och shoegaze fanns i Funeral Mists sinnevärld för tjuo år sedan, men det transframkallande, monotona malandet gav åtminstone mig en resa åt det hållet vid första lyssningen. Pulserande, hypnotiskt. ”Circle of Eyes” är praktexemplet.

Är ”Salvation” det bästa som hänt black metal sedan Mayhems ”De Mysteriis Dom Sathanas”? Tveklöst. Men sex år senare kom ”Maranatha”.

Året är 2009 och det har gått drygt 1980 dagar sedan vi kördes över fullständigt av mästerverket ”Salvation”. Omslaget till nya ”Maranatha” visar bland annat en äldre dam (med betoning på äldre och med citationstecken runt dam) som visar fittan. Vid belyssning hörs en televangelist ropandes något om blodet, Djävulen och Jesus. Allt är som det ska vara. Men ändå inte. Något har hänt.

Kan black metal låta så här? Utblåset vid 03:13 i ”White Stone” ger mig gåshud och jag inser att black metal kan låta hur som helst, så länge Satan finns i detaljerna och det finns ett uns av metal.
”Jesus Saves” kommer an med samma urkraft som i Burzums ”Jesu død”. Den senare nickningen till Wovenhand (namnet symboliserar två händer sammanflätade i bön), ett band under ledning av den svårt kristne David Eugene Edwards, är inget hån, utan snarare ett tecken på ömsesidig respekt. De öser ur samma outtömliga källa, kristendomens Bibel och dess upplevelsevärld.
”A New Light” bländar med vackra körer som abrupt avbryts av ett sinnesslött ”Öööh!”. Jag tänker mig en dyngrak Gud som har fått slut på tankar. ”My throat is a thousand open graves” låter det, och Arioch gurglar gravaska med blod och galla.
”Blessed Curse” stoltserar med ett trumkomp som motoriskt driver på i all oändlighet. Ett urkomp som är så urbota enkelt, men ack så effektivt. När Jerikos horn ljuder och murarna faller har Arioch själv förvandlats till evangelist.
”Anti-Flesh Nimbus” avslutas med en sampling av ”Ederlezi”, en traditionell rumänsk folksång, kanske mest känd från Emir Kusturicas film ”Zigenarnas tid” (1988). Det sista ordet som uttalas på skivan är ”God”.

Funeral Mist har härmed utvecklats till Ariochs soloprojekt. Han har funnit sin ton och sin tro på att ramen är rak, men går att töjas. Skapelsen är hundra procent black metal, och ändå liknar den inget annat i genren.

5029 dagar senare är det september 2022 och ”Maranatha” snurrar fortfarande regelbundet i min hjärna. Så framskrider ett mästerverk.

/Publicerat i Sweden Rock Magazine #12 December 2022

Top films 2022

Top 30 films of 2022

  1. The Innocents
  2. Mad God
  3. Playground
  4. Boiling Point
  5. The Stranger
  6. Onoda
  7. Vortex
  8. Old Henry
  9. Klondike
  10. Speak No Evil
  11. Drive My Car
  12. Bull
  13. Mass
  14. Aftersun
  15. Sundown
  16. The Pact
  17. Great Freedom
  18. We’re All Going to the World’s Fair
  19. Memoria
  20. Fabian
  21. She Will
  22. She Said
  23. Leave No Traces
  24. The Lost Daughter
  25. Soft & Quiet
  26. Nitram
  27. The Wonder
  28. Skinamarink
  29. Athena
  30. Triangle of Sadness

All my film reviews

by Mattias Indy Pettersson