>This dude is insane. And funny.Call of Duty 4 – Modern Warfare is seriously the best and most intense FPS game I’ve ever played, and after watching this review I just want to play it even more.
If you don’t know anything about the game, check out this trailer/intro:
Category Archives: gaming
>Att tillåta sig själv att vara dum i huvudet
>Originally posted june 21, 2007.
I’ve started writing for the Swedish paper Tidningen Kulturen. It’s first and foremost a weekly periodical published on good ol’ paper, but some of its content is published online as well. My first text is an attack on mindless reviewers and critics. The whole paper is in Swedish, so… bring out your dictionaries, you people of alien origin.
—
Att tillåta sig själv att vara dum i huvudet
Lågt vördare idioter.
När man nattetid plöjt Deleuze, kanske beskådat Tarkovskijs Stalker ännu en gång, tänkt till kring världspolitikens dagsfrågor och vurmat för kulturell bildning och fan vet allt bra och nyttigt man gjort under ett dygn, då är det kanske dags att klä av sig naken, inta liggläge i nån gammal maläten fåtölj och placera hjärnan på fotpallen för en timme eller två. Låta förnuftet släppa taget.
Man måste nämligen tillåta sig själv att vara dum i huvudet ibland.
Det är i detta tillstånd, den kravlösa dumhetens tillstånd, man bör recensera vissa typer av kulturella yttringar för att de ska komma till sin rätt. Den allmänhatade förståsigpåaren bör i detta fall regrediera till puberteten och de värkande knotterbollarnas tid, kanske häva en till pojkrummet insmugglad lättöl och spänna sig framför spegeln – allt detta för att kunna insupa vad som komma skall.
Och det som kommer är i det här fallet 300, Zack Snyders film som blivit så sågad av den kulturella eliten, samtidigt som den blivit så hyllad i – dataspelstidningar!
Och det är här förståsigpåarna går bet, för till vem riktar sig filmen? Ja, inte är det till överkulturknullade, rödvinspimplande livsnjutarskribenter i alla fall. Nej, det är hormonstinna fjortisar (jag är en sådan i en 32-årings kropp, när jag lagt ifrån mig Deleuze…) som ska underhållas. De för vilka IRL är lika med online, där kontakter knyts bakom stängda dörrar i anarkistisk frihet.
300 är som ett fett intro till en next gen-konsoll. Hela filmen är så alltså. Fullständigt bisarr. Fantastiskt korkad. För ändamålet dock alltigenom klockren.
Förståsigpåarna jämrar sig över historisk inkorrekthet, krigspropaganda och imperialistiskt inflytande på oss mindre bemedlade. Gällande det historiska: filmen bygger på en serietidning som är allt annat än historiskt korrekt. Slutdiskuterat på den punkten.
Krigspropaganda? USA-flirtande? Måhända. Det är som sagt i ett vidare begrepp mer eller mindre ett dataspel vi snackar om (visst kan USA:s utrikespolitik liknas vid just detta, ett dataspelsmässigt agerande), och den som inte räds sanningen vet att det är välgjorda våldsspel (Grand Theft Auto-serien) som röner större framgång, varar längre och skapar mer givande debatter än gulligulliga pusseldito med moralkakor till frukost. Detta är nuläget. Ni behöver inte gilla det, men ansträng er åtminstone en sekund och försök greppa perspektivet genom era solkiga postorderlinser. Det är trots allt ert jobb, ni lågt vördare recensenter som sågar på IQ-befriade grunder.
300 är en IQ-befriad rulle. Det är väl ingen som förnekar detta? Tar man den för vad den är och placerar den i sin rätta kontext bör man också skapa sin kritik därefter. Få av förståsigpåarna har gjort detta. De har mestadels gjort sig lustiga över den där Jean-Pierre Barda-bögen i guldkalsonger. Man kan undra om de läser serier, spelar dataspel eller någonsin gjort en omvärldsanalys. Kanske är de bara kåta på uppmärksamhet och vill synas i media?
Det går att jämföra äpplen med päron (300 med Casablanca), men det är inte smart. Det är IQ-befriat. Vi fjortisar skrattar alltså åt er idioti och drar vidare längs den virtuella allén.
300 – March to Glory har i dagarna släppts till Playstation Portable. Varje vettig varelse som har spel som sitt intresse och levebröd har givetvis sågat skiten, men jag ger mig fan på att om en sådan där pseudoviktig förståsigpåare recenserat spelet hade det blivit full pott. ”Wow, det här är inte illa jämfört med mitt gamla Game & Watch!”
Vänligen gräv er egen grav och tillåt mig knuffa er däri.
Put up or shut up.
This is the end.
Mattias Indy Pettersson
—
Published in Tidningen Kulturen #16/2007, June 12th