These are the books that shape me at the moment.

One quote per volume.

Bruno K. Öijer, Dimman av allt
väggarna dörrarna låsen
det uråldriga hantverket

all tid som gått åt
all skicklighet som lagts ned

på att skydda oss från varandra

James Geary, Geary’s Guide to the World’s Great Aphorists
”A bank is a place where they lend you an umbrella in fair weather
and ask for it back when it begins to rain.”
Robert Frost

Nikanor Teratologen, Att hata allt mänskligt liv
– Vad du säger är sjukt och gement.
– Men om vi betraktar människolivet som det faktiskt levs, så som ni européer föredrar att leva det, som ni kräver att alla andra folkslag ska leva det… Är inte hela det civiliserade samfundet uppbyggt på storskaliga, förutsägbara, skoningslösa människooffer? De napoleanska krigen, alla tidigare krig, alla kommande folkförintelser: vad annat är det än ritualiserade människooffer? Och vi behöver inte ens tala krig – vad är arbetet, trälandet i sitt anletes svett för att vinna den osäkra möjligheten att förlänga sitt av små lustar och efemära tillfredsställelser utdragna lidande, vad är det annat än ett ceremoniellt människooffer, ständigt pågående: rättare sagt hundratals miljoner människooffer? Varför då missunna de till bergen undanträngda Khonderna i Orissa deras fäderneärvda dödsdyrkansritual där Meriahs, köpta eller rövade tilltänkta människooffer som hålls som tjänare i något år men sedan, för att göra slut på en torka eller för att få bättre jaktlycka eller större fruktbarhet, måste offras. Efter tre dagar av ihärdigt supande och allehanda muntra upptåg, där Meriahn hållits fastbunden och även den tvingats dricka tappert, kommer den stund när Meriahn hackas till döds, man river köttstycken ur offret och sprider dem i skogen och på de eländiga små fälten. I en stam är barmhärtigheten så stor att Meriahn dränks i grisblod före sönderslitandet tar sin början. Varför måste ni britter, som själva njuter så av era avrättningar, med våld och straff inskrida mot de av goda hinduer föraktade Khondernas gamla seder, vad gör dessa numerärt försumbara människooffer er för ont?

Bram Stoker, Dracula
Jag hade hängt upp min rakspegel vid fönstret och skulle just börja raka mig. Plötsligt kände jag en hand på min axel och hörde grevens röst säga: ”God morgon!” Jag ryckte till, för det förvånade mig att jag inte hade sett honom eftersom rakspegeln speglade hela rummet bakom mig. Då jag ryckte till skar jag mig lite, men det märkte jag inte just då. Jag besvarade grevens hälsning och vände mig åter mot spegeln för att se hur jag kunde ha misstagit mig så. Den här gången gick det inte att ta fel, för mannen stod intill mig och jag kunde se honom över axeln. Men det fanns ingen bild av honom i spegeln! Hela rummet bakom mig syntes; men det fanns ingen människa i rummet mer än jag. Det var häpnadsväckande och ovanpå alla de andra egendomligheterna bidrog det till att förstärka den vaga känslan av obehag som jag alltid erfar i grevens närvaro; men just då märkte jag att skärsåret blödde lite och att blodet sipprade nerför hakan. Jag lade ifrån mig rakkniven och vände mig om till hälften för att leta efter ett plåster. När greven såg mitt ansikte blixtrade det till i hans ögon av demoniskt raseri och plötsligt grep han efter min strupe. Jag drog mig undan och hans hand nuddade vid radbandet med krucifixet. Det åstadkom en omedelbar förändring hos honom, för raseriet försvann så snabbt att jag knappt kunde tro att det hade funnits.

”Var försiktig”, sade han, ”var försiktig med hur ni använder kniven. Det är farligare än ni tror i det här landet.” Sedan tog han rakspegeln och fortsatte: ”Och det är den här eländiga tingesten som är skuld till det. Den är en skamlig yttring av människans fåfänga. Bort med den!” Och med ett enda ryck med sin skräckinjagande hand öppnade han fönstret och kastade ut spegeln som splittrades i tusen bitar mot borggårdens stenläggning långt nedanför. Sedan försvann han utan ett ord. Det är mycket irriterande för jag förstår inte hur jag ska kunna raka mig såvida jag inte kan spegla mig i boetten eller i bottnen av min rakskål som lyckligtvis är av metall.

När jag gick in i matsalen var frukosten framdukad, men jag kunde inte hitta greven någonstans. Så jag åt frukost ensam. Det är underligt att jag ännu inte har sett greven äta eller dricka. Han måste vara en mycket egendomlig man!

More about Dracula here.