Category Archives: quotes

>“We’re sympathetic towards the occult…”

>

We’re sympathetic towards the occult and the secret arts. We are not occultists, however. We weren’t born with the kind of will it takes, let alone the patience to educate and develop such a will into the perfect instrument of a wizard or hypnotist. But we sympathize with occultism, especially since it tends to express itself in ways that many who read and even think they understand it don’t understand a thing. Its arcane attitude is arrogantly superior. It is, in addition, a rich source of mysterious and terrifying sensations: astral larvae, the strange beings with strange bodies evoked in its temples by ritual magic, and the immaterial presences that hover all around our unperceiving senses, in the physical silence of inner sound — all of this comforts us in darkness and distress with the caress of its sticky, horrid hand.
But we don’t sympathize with occultists when they act as apostles and champions of humanity; this strips them of their mystery. The only valid reason for an occultist to operate in the astral realm is for the sake of a higher aesthetic, not for the insidious purpose of doing good to others.
Almost unawares we harbour an ancestral sympathy for black magic, for the forbidden forms of transcendental science, and for the Lords of Power who sold themselves to Condemnation and degenerate Reincarnation. The eyes of our weak, vacillating souls lose themselves — like a bitch in heat — in the theory of inverse degrees, in corrupted rites, and in the sinister curve of the descendent, infernal hierarchy.
Like it or not, Satan exerts an attraction on us like a male on a female. The serpent of Material Intelligence has wound around our heart, as around the symbolic caduceus of the God who communicates: Mercury, lord of Understanding.

Those of us who aren’t homosexuals wish we had the courage to be. Our distaste for action can’t help but feminize us. We missed our true calling as housewives and idle chatelaines because of a sexual mix-up in our current incarnation. Although we don’t believe this one bit, to act as though we do smacks of irony’s very blood.

None of this is out of meanness, just weakness. In private we adore the Bad, not because it’s bad, but because it’s stronger and more intense than the Good, and all that is strong and intense is attractive to nerves that should have belonged to a woman. Pecca fortiter can’t apply to us, for we have no force,not even the force of intelligence, which is the only one we could ever claim. To think of sinning forcefully — that’s the most we can do with this severe dictum. But even this is not always possible, for our inner life has its own reality which we sometimes find painful just because it is a reality. The existence of laws governing the association of ideas (along with all other mental operations) is insulting to our inherent lack of discipline.

Fernando Pessoa, The Book of Disquiet, published for the first time 50 years after his death. Pessoa died in 1935.

NATRIUMBIKARBONAT

Plötsligt en ångest…
Åh, vilken ångest, vilken kväljning från mage till själ!
Vilka vänner jag har haft!
Vilken tomhet i alla städer jag har passerat igenom!
Vilken metafysisk dynga alla mina föresatser!

En ångest,
en tröstlöshet i själens hud,
armarna hänger vanmäktiga vid krafternas solnedgång…
Jag förnekar.
Jag förnekar allt.
Jag förnekar mer än allt.
Jag förnekar i ord och handling alla gudar
och förnekelsen av dem.
Men vad är det som fattas mig,
som jag känner fattas i mage och blodomlopp?
Vad är det för tom förvirring som tröttar ut min hjärna?

Skall jag dricka något eller ta livet av mig?
Nej, jag skall leva vidare. Seså! Jag skall leva vidare.
Le-va vi-da-re…
Le–va–vi–da–re…

Gode Gud! Vilken buddism kommer mitt blod att stelna!
Att avstå från vidöppna dörrar,
inför ett landskap alla landskap
utan hopp i frihet
utan samband,
en tillfällighet i tingens ytas inkonsekvens,
monoton men sömndrucken,
och vilka vindar när dörrar och fönster slås upp på vid gavel!
Vilken angenäm sommar, de andras!

Ge mig något att dricka, för jag är inte törstig!

Fernando Pessoa (under heteronymen Álvaro de Campos), 1930

>Apsefiston

>

4. ATT VARA TACKSAM.

Arbetsmarknaden stöter bort en som om man vore ett artfrämmande dödssmittat organ, och man har varken hyfs eller vett nog att känna den verkligt djupa tacksamheten… De storståtligaste, mest högkvalificerade, olidligt pösande platsannonser, hel- och halvsidiga, hela bilagor fulla i de tristaste och mest aktade blaskor (Frankfurter Arschgemeine är grotesk i det avseendet) betyder mycket litet för den och dess tänkbara gelikar. Så underbart att vara fri och någorlunda fattig, inte mer kompetent eller rangordnad eller beroende av någons uppskattning än en aldrig av människoglosöga skådad djuphavsvarelse!

9. I FÖRBIGÅENDE SAGT, TILL NÅGON SOM ÄR UNG OCH UNDERLIG.

Tillgodogör dej alla befriande avarter av bildning, och förbli fientligt främmande för middagsskålarnas och cocktailpladdrarnas parasitvärld. Inse att ingen vill ha med dej att göra om de inte tjänar något på det, hur subtilt och till synes människovänligt detta vinstsyfte än må vara, och alldeles oavsett om det är medvetet eller inte. Att du förväntas roa eller inspirera dem, eller att du rentav, som “ensam och utanför”, skulle må så väl av lite “mänsklig kontakt”, vilket får de bättre ställda att känna sej goda och generösa… Och med hela dej vill ingen befatta sej, endast med en tillrättalagd, skönfärgad, mildrad och rundad populärversion, som i allt ådagalägger sin betryggande samstämda harmlöshet. Därför blir sällskapsväsendet till en ömklig vämjelighet?

23. MISANTROPISK HUMANISM?

Människoföraktets frigörande folkliga möjlighet: om det drivs så långt att inget utrymme lämnas åt ledarkult, laglydighet, undersåtlighet.

50. KARAKTÄRSDANING I VANMAKTENS LIMBO.

[…]Demonregissören Gud bygger kraftverk drivna av kreatursångest, och vi kan endast välja mellan att skildra eländet och vända bort blicken.

263. BRISTTILLSTÅND OCH FÖRSÖKEN ATT SKYLA ÖVER DEM.

Någon säger: “Jag förstår mej verkligen inte på den människan” — ett yttrande som blottar en ögats grumlighet och tankens svaghet hos den talande, inte alls ett tecken på att denne skulle vara “bättre beskaffad” i jämförelse med den “svårförståelige”, ofta betraktad som moraliskt “ond”.

>Now reading: Chomsky and Erik Wijk

>
Understanding Power — Noam Chomsky

…if the U.S. public remains marginalized, there isn’t going to be much history left to worry about. We’re not living in the eighteenth century anymore. The problems may be sort of similar, but they’re quite different in scale, and the problems now have to do with human survival. So if the general population in the most powerful country in the world remains marginalized, we aren’t going to have to worry very much about history, because there isn’t going to be any. And that’s not very far away at this point.
[…]
The rich and the powerful are going to survive longer, but the effects are very real — and they’re getting worse very quickly as more and more people get marginalized because they play no role in profit-making, which is considered the only human value. Well, the environmental problems are simply much more significant in scale than anything else in the past. And there’s a fair possibility — certainly a possibility high enough so that no rational person would exclude it — that within a couple hundred years the world’s water level will have risen to the point that most human life will have been destroyed.


Allt vi här drömma om — Erik Wijk

I en låda – stor som systembolagets kartonger – ligger ett gigantiskt pussel av tätt sammanpressade papper. Det är hundratals, kanske ett tusental, sidor av diagram och tabeller, ord, citat och bibelhänvisningar – ofta hoptejpade tre eller fyra blad till stora ark. Men den gamla tejpen har slutat fästa, pappren är vårdslöst nerpressade i lådan och uppställningarna känns först lika omöjliga att få rätsida på som en hopknöglad origamifigur.
Efter några timmars sorterande har jag nått lådans botten.
[…]
Pappa har fyllt två kollegieblock med ungefär femtusen namn och ord i strikt alfabetisk ordning – vilket betyder att han först måste ha skrivit ned alla ord i ett lösbladssystem – åtföljt av nummer på de stycken i Arcana Coelestia där ordet återfinns. Det är allt. Inga kommentarer, inga slutsatser.
I buntar om fem-tio lösa A4-papper har han med anteckningar och citat från Swedenborg och Bibeln fördjupat en del begrepp: Ankomst, Kristus, Messias, Konungen, Den Smorde, Vandra, Guds son, Herren är livet, Klippa, Tron, Svärd, Sitta etc.
Pärmen innehåller också ett annat stort projekt. Något mer självständigt, om än rent mekaniskt. Pappa har alfabetiskt listat alla ord i Psaltaren och angett kapitel och vers. Det har ingen gjort förut.
Men ingen analys, inga förklaringar.
[…]
Så småningom växte Olofs största ambition fram. Han skulle själv göra det som mästaren inte hann eller mäktade. Han skulle angripa Nya testamentet och finna evangeliernas egentliga mening. Han skulle dra fram sanningen ur berättelserna om Kristus.
Åtskilliga hundra blad i den andliga kartongen består av uppställningar av kristendomens mest centrala texter: Evangelium enligt Lukas, Matteus, Markus och Johannes.

Pappa har gått till väga på två olika vis. Det ena är en uppspaltning av ord, begrepp eller företeelser med hänvisning till de olika ställena i evangelierna där de förekommer. Det har blivit ytterst minutiösa diagram där han för hand med hjälp av linjal ordnat kolumner och rader så de passar hans syften. Han arbetar smått och prydligt. Dessa rutsystem på blanka vita papper är så perfekta att jag måste titta mycket nära och länge för att avgöra om de inte i själva verket är tryckta – men det är de inte.
Hans andra metod är att utgå från händelserna i Jesu liv, eller de budskap som Jesus framför, och söka efter paralleller mellan de olika evangelierna. Det är då han tvingas tejpa ihop flera blad för att sida vid sida få plats med de fullständiga citat som hos de olika evangelierna motsvarar varandra. Detta gör han kanske hundra gånger, ibland är citaten först utskrivna på maskin i smala kolumner så att resultatet liknar ett lapptäcke. Ofta är citaten nedskrivna för hand, lika prydligt.
[…]
Jag tror de flesta av oss kopplar mening till nytta. Och nytta reduceras ofta till ekonomisk försörjning. Har vi bara ett arbete och uträttar det vi är ålagda så har vi gjort rätt för oss och behöver inte tänka så mycket mer på det. Ytterst är det lönebeskedet som legitimerar existensen.
Om man som pappa inte behöver arbeta för att få mat på bordet blir meningsfrågan mer akut. Då måste man ta den brottningen varje dag. Olof får inte ett månadsbelopp som bevis för utfört arbete. Han får ingen hjälp av jobbarkompisar att bekräfta någonting. Heller ingen familj eller umgänge som får honom att känna att han betyder något. Han måste på ett helt annat sätt tro på en stor mening och vara övertygad om att han har en uppgift i detta meningsfulla.
Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det känns att i åratal, i decennier, arbeta på en stor men inbillad uppgift – och till slut tvingas pressa ned misslyckandet i en sliten pappkartong.

>Repetition III

>


LEVITICUS 15

1 And the LORD spake unto Moses and to Aaron, saying,
2 Speak unto the children of Israel, and say unto them, When any man hath a running issue out of his flesh, because of his issue he is unclean.
3 And this shall be his uncleanness in his issue: whether his flesh run with his issue, or his flesh be stopped from his issue, it is his uncleanness.
4 Every bed, whereon he lieth that hath the issue, is unclean: and every thing, whereon he sitteth, shall be unclean.
5 And whosoever toucheth his bed shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
6 And he that sitteth on any thing whereon he sat that hath the issue shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
7 And he that toucheth the flesh of him that hath the issue shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
8 And if he that hath the issue spit upon him that is clean; then he shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
9 And what saddle soever he rideth upon that hath the issue shall be unclean.
10 And whosoever toucheth any thing that was under him shall be unclean until the even: and he that beareth any of those things shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
11 And whomsoever he toucheth that hath the issue, and hath not rinsed his hands in water, he shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
12 And the vessel of earth, that he toucheth which hath the issue, shall be broken: and every vessel of wood shall be rinsed in water.
13 And when he that hath an issue is cleansed of his issue; then he shall number to himself seven days for his cleansing, and wash his clothes, and bathe his flesh in running water, and shall be clean.
14 And on the eighth day he shall take to him two turtledoves, or two young pigeons, and come before the LORD unto the door of the tabernacle of the congregation, and give them unto the priest:
15 And the priest shall offer them, the one for a sin offering, and the other for a burnt offering; and the priest shall make an atonement for him before the LORD for his issue.
16 And if any man’s seed of copulation go out from him, then he shall wash all his flesh in water, and be unclean until the even.
17 And every garment, and every skin, whereon is the seed of copulation, shall be washed with water, and be unclean until the even.
18 The woman also with whom man shall lie with seed of copulation, they shall both bathe themselves in water, and be unclean until the even.
19 And if a woman have an issue, and her issue in her flesh be blood, she shall be put apart seven days: and whosoever toucheth her shall be unclean until the even.
20 And every thing that she lieth upon in her separation shall be unclean: every thing also that she sitteth upon shall be unclean.
21 And whosoever toucheth her bed shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
22 And whosoever toucheth any thing that she sat upon shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
23 And if it be on her bed, or on any thing whereon she sitteth, when he toucheth it, he shall be unclean until the even.
24 And if any man lie with her at all, and her flowers be upon him, he shall be unclean seven days; and all the bed whereon he lieth shall be unclean.
25 And if a woman have an issue of her blood many days out of the time of her separation, or if it run beyond the time of her separation; all the days of the issue of her uncleanness shall be as the days of her separation: she shall be unclean.
26 Every bed whereon she lieth all the days of her issue shall be unto her as the bed of her separation: and whatsoever she sitteth upon shall be unclean, as the uncleanness of her separation.
27 And whosoever toucheth those things shall be unclean, and shall wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even.
28 But if she be cleansed of her issue, then she shall number to herself seven days, and after that she shall be clean.
29 And on the eighth day she shall take unto her two turtles, or two young pigeons, and bring them unto the priest, to the door of the tabernacle of the congregation.
30 And the priest shall offer the one for a sin offering, and the other for a burnt offering; and the priest shall make an atonement for her before the LORD for the issue of her uncleanness.
31 Thus shall ye separate the children of Israel from their uncleanness; that they die not in their uncleanness, when they defile my tabernacle that is among them.
32 This is the law of him that hath an issue, and of him whose seed goeth from him, and is defiled therewith;
33 And of her that is sick of her flowers, and of him that hath an issue, of the man, and of the woman, and of him that lieth with her that is unclean.


>Right now: Reading!

>

These are the books that shape me at the moment.
One quote per volume.

Bruno K. Öijer, Dimman av allt
väggarna dörrarna låsen
det uråldriga hantverket

all tid som gått åt
all skicklighet som lagts ned

på att skydda oss från varandra

James Geary, Geary’s Guide to the World’s Great Aphorists
”A bank is a place where they lend you an umbrella in fair weather
and ask for it back when it begins to rain.”
Robert Frost

Nikanor Teratologen, Att hata allt mänskligt liv
- Vad du säger är sjukt och gement.
- Men om vi betraktar människolivet som det faktiskt levs, så som ni européer föredrar att leva det, som ni kräver att alla andra folkslag ska leva det… Är inte hela det civiliserade samfundet uppbyggt på storskaliga, förutsägbara, skoningslösa människooffer? De napoleanska krigen, alla tidigare krig, alla kommande folkförintelser: vad annat är det än ritualiserade människooffer? Och vi behöver inte ens tala krig – vad är arbetet, trälandet i sitt anletes svett för att vinna den osäkra möjligheten att förlänga sitt av små lustar och efemära tillfredsställelser utdragna lidande, vad är det annat än ett ceremoniellt människooffer, ständigt pågående: rättare sagt hundratals miljoner människooffer? Varför då missunna de till bergen undanträngda Khonderna i Orissa deras fäderneärvda dödsdyrkansritual där Meriahs, köpta eller rövade tilltänkta människooffer som hålls som tjänare i något år men sedan, för att göra slut på en torka eller för att få bättre jaktlycka eller större fruktbarhet, måste offras. Efter tre dagar av ihärdigt supande och allehanda muntra upptåg, där Meriahn hållits fastbunden och även den tvingats dricka tappert, kommer den stund när Meriahn hackas till döds, man river köttstycken ur offret och sprider dem i skogen och på de eländiga små fälten. I en stam är barmhärtigheten så stor att Meriahn dränks i grisblod före sönderslitandet tar sin början. Varför måste ni britter, som själva njuter så av era avrättningar, med våld och straff inskrida mot de av goda hinduer föraktade Khondernas gamla seder, vad gör dessa numerärt försumbara människooffer er för ont?

Bram Stoker, Dracula
Jag hade hängt upp min rakspegel vid fönstret och skulle just börja raka mig. Plötsligt kände jag en hand på min axel och hörde grevens röst säga: ”God morgon!” Jag ryckte till, för det förvånade mig att jag inte hade sett honom eftersom rakspegeln speglade hela rummet bakom mig. Då jag ryckte till skar jag mig lite, men det märkte jag inte just då. Jag besvarade grevens hälsning och vände mig åter mot spegeln för att se hur jag kunde ha misstagit mig så. Den här gången gick det inte att ta fel, för mannen stod intill mig och jag kunde se honom över axeln. Men det fanns ingen bild av honom i spegeln! Hela rummet bakom mig syntes; men det fanns ingen människa i rummet mer än jag. Det var häpnadsväckande och ovanpå alla de andra egendomligheterna bidrog det till att förstärka den vaga känslan av obehag som jag alltid erfar i grevens närvaro; men just då märkte jag att skärsåret blödde lite och att blodet sipprade nerför hakan. Jag lade ifrån mig rakkniven och vände mig om till hälften för att leta efter ett plåster. När greven såg mitt ansikte blixtrade det till i hans ögon av demoniskt raseri och plötsligt grep han efter min strupe. Jag drog mig undan och hans hand nuddade vid radbandet med krucifixet. Det åstadkom en omedelbar förändring hos honom, för raseriet försvann så snabbt att jag knappt kunde tro att det hade funnits.

”Var försiktig”, sade han, ”var försiktig med hur ni använder kniven. Det är farligare än ni tror i det här landet.” Sedan tog han rakspegeln och fortsatte: ”Och det är den här eländiga tingesten som är skuld till det. Den är en skamlig yttring av människans fåfänga. Bort med den!” Och med ett enda ryck med sin skräckinjagande hand öppnade han fönstret och kastade ut spegeln som splittrades i tusen bitar mot borggårdens stenläggning långt nedanför. Sedan försvann han utan ett ord. Det är mycket irriterande för jag förstår inte hur jag ska kunna raka mig såvida jag inte kan spegla mig i boetten eller i bottnen av min rakskål som lyckligtvis är av metall.

När jag gick in i matsalen var frukosten framdukad, men jag kunde inte hitta greven någonstans. Så jag åt frukost ensam. Det är underligt att jag ännu inte har sett greven äta eller dricka. Han måste vara en mycket egendomlig man!

More about Dracula here.

>Promoe — Svennebanan lyrics + mp3 + video

>Personally I think Promoe lost his vibe back on the White Man’s Burden album (2006), but he’s always on point anyway. Read the lyrics (in Swedish…) and enjoy the genius video. It says pretty much everything about Sweden’s disgusting average Joes… Hate them!
More Promoe lyrics in this post: Sweden — a totalitarian regime?
Listen/DL here (crap quality, but still…)

tack som fan kap kun kap
koh pangan koh tao khao lak

fuck it i phuket pingpong show

kalla folket för tjingtjonghoes

trekant i grekland leka stekarn

bakfull redan fredag
mallis kanarieholmarna

mickey dee’s ha barn i bollhavet

en riktig stilikon med silikon

bor i samma stad som du vill ifrån

kvinnomisshandel solariebrännna

fixa mat vad fan har vi hemma

soppatorsk och foppatofflor

barnen nersjunkna i tv-soffor

ordning o reda lådvin på fredag

kunskap från wikipedia
tonårsgraviditet

ångesten ingen vet
minnesluckor barn med syrran

vill alltid vara kvar i fyllan

dansa bugg lyssna på carola


manikyr permanenta håret

återträff med högstadieklassen
avundsjuka på överklassen

och gilla kungafamiljen
spyr utav dagen-efter-piller

skvaller o hänt i veckan

grannen hembränt o bläckan
nätpoker karaoke

man kan ju inte bara ha tråkigt

finlandsfärja bon jovi-covers

living on a prayer looptroop rockers

raggarbilar power meet

gällivarehäng fan va fint
fyllebråk på mc donalds
gå hem o bli rånad
ungefär en gång månan
lönehelg försök o svälj
stoltheten ur en ölbutelj

en stor stark o hotshot

hur länge har det pågått
skit i det gonatt o sov gott

>Right now: Reading!

>

These are the books that shape me at the moment.
One quote per volume.

Per Faxneld, Mörkrets apostlar — Satanism i äldre tid
Przybyszewski inleder med att postulera två eviga gudar i ständig kamp med varandra, en “god” och en “ond”. Den gode uppmanar människan till att vara som viljelösa barn som lyder blint, medan den onde — Satan — står för nyfikenhet och arrogant trots. Han är även vetenskapens och filosofins fader, och i andra av sina uppenbarelseformer dessutom den köttsliga lustans gud. Den “goda” guden däremot hatar jordisk skönhet. Det står snart klart att termerna ont och gott ska uppfattas bara som traditionella beteckningar, då Satan för polacken är den goda av de två.
Przybyszewski ser evolution som existensens enda lag, och Satan som ett förkroppsligande av denna princip. I enlighet därmed kan Satan utöver att vara en progressiv förnuftets beskyddare även exempelvis agera inspiratör för en brottsling som förstör många liv så att något nytt kan uppstå. Detta, som kan tolkas som ondska, är helt i samklang med livets egen evolutionära natur: “Ty Satan är det evigt onda, och det evigt onda är livet.”
“Ondskan” — termernas betydelse är hos Przybyszewski som sagt inverterade — är alltså livet självt, den ständiga framåtskridande tillvaron, medan det “goda” är det som hindrar evolutionen: “Satan älskar det onda, eftersom han älskar livet, han hatar det goda, eftersom han hatar stagnationen, trögheten.”

Fernando Pessoa, Den anarkistiske bankiren
- Det verkligt onda, det enda onda är de sociala konventionerna och fiktionerna som tränger undan de naturliga realiteterna. Detta gäller allt, alltifrån familjen till pengarna, alltifrån religionen till staten. Vi människor föds som män eller kvinnor, det vill säga vi föds för att senare, som vuxna, bli män eller kvinnor; men det ligger inte i naturens ordning att vi ska bli äkta makar eller rika eller fattiga och inte heller katoliker eller protestanter, portugiser eller engelsmän. Allt sådant blir vi på grund av de sociala fiktionerna. Varför är nu dessa sociala fiktioner av ondo? Därför att de är fiktioner, därför att de inte är naturliga.

Fernando Pessoa, En stoikers fostran
Det finns ingen större tragedi än när en människa befinner sig på samma nivå såväl i intellektuellt som i moraliskt avseende. För att en människa skall kunna vara helt och fullt moralisk måste hon vara lite enfaldig. För att en människa skall kunna vara helt och fullt intellektuell måste hon vara lite omoralisk.

Fernando Pessoa, Dikter av Alberto Caeiro
Som ett barn innan det har fått lära sig att bli vuxet
har jag varit sann och lojal mot det som jag såg och hörde.

Fernando Pessoa, The Book of Disquiet
Every day things happen in the world that can’t be explained by any law of things we know. Every day they’re mentioned and forgotten, and the same mystery that brought them takes them away, transforming their secret into oblivion. Such is the law by which things that can’t be explained must be forgotten. The visible world goes on as usual in the broad daylight. Otherness watches us from the shadows.

Fernando Pessoa, Orons bok
Så trist att aldrig ha varit en haremsdam! Jag tycker så synd om mig själv som inte har fått uppleva det!

Italo Calvino, Den tudelade visconten
Efter drabbningarna erbjöd fältlasarettet en anblick ännu mer fruktansvärd än själva slagfältet. På golvet stod den långa raden av bårar med de stackars människorna och runt omkring härjade fältskärerna och slogs om pincetter, sågar, nål och tråd och amputerade kroppsdelar. Från lik till lik gjorde de allt för att väcka de döda till liv, sydde ihop eller sågade, täppte till hål och läckor, vände ut och in på blodådrorna som handskar och lade dem lappade och tätade på plats igen, men med mera trådar än blod i. När en patient dog använde man allt som dög av hans kropp till att laga en annans lemmar med, och så vidare. Värst var det med inälvorna: om de en gång hade kommit i oordning visste man inte hur de skulle läggas till rätta igen.
När lakanet som täckte visconten drogs undan blottades en fruktansvärt stympad kropp. Han saknade en arm och ett ben, och inte nog med det: allt som hade funnits av bröst och buk mellan detta ben och denna arm var bortslitet, söndersprängt av kanonkulan som hade träffat prick. Av huvudet återstod ett öga, ett öra, en kind, halva munnen, halva näsan, halva hakan och halva pannan: av huvudets andra hälft fanns bara ett mos. Kort sagt, av visconten hade ena hälften räddats, den högra, som för övrigt var helt oskadd, utan en enda skråma förutom den långa sårytan efter vänsterhalvan som hade blivit söndersprängd.
Läkarna var förtjusta:
- Uj, vilket lysande fall!

F.X. Toole, Konsert för blåsare
Jag hejdar blodflödet.
Jag hejdar det åt boxare mellan ronderna för att de ska kunna hålla sig kvar i matchen.
Blod knäcker somliga killar. Så var det med Sonny Liston, må Gud skänka frid åt hans själ. Hård och hänsynslös i ringen kunde han vara, men att se sitt eget blod kunde få honom att rasa ihop.
Jag är inte den som avgör när en match ska brytas, och jag syr inte ihop jack när matchen väl är över. Inte heller är det mitt jobb att skicka en kille till sjukhus på grund av hjärnskada. Mitt jobb är att hejda blodflödet så att boxare kan se tillräckligt bra för att fortsätta boxas. Gör jag det kanske jag räddar en killes mästartitel. Jag sköter den enda lilla grejen, och jag är värd varenda cent man betalar mej. Om jag hejdar blodflödet så att jag räddar matchen åt killen, älskar han mej mer än han älskar sin far.

>Fernando Pessoa: Happiness does belong to him

>

What’s given, in fact, always depends on the person or thing it’s given to. A minor incident in the street brings the cook to the door and entertains him more than I would be entertained by contemplating the most original idea, by reading the greatest book, or by having the most gratifying of useless dreams. If life is basically monotony, he has escaped it more than I. And he escapes it more easily than I. The truth isn’t with him or with me, because it isn’t with anyone, but happiness does belong to him.
Fernando Pessoa, The Book of Disquiet, published for the first time 50 years after his death. Pessoa died in 1935.

>Fernando Pessoa: Apocalyptic feeling

>

Since every step I took in life brought me into horrifying contact with the New, and since every new person I met was a new living fragment of the unknown that I placed on my desk for my frightful daily meditation, I decided to abstain from everything, to go forward in nothing, to reduce action to a minimum, to make it hard for people and events to find me, to perfect the art of abstinence, and to take abdication to unprecedented heights. That’s how badly life terrifies and tortures me.
To make a decision, to finalize something, to emerge from the realm of doubt and obscurity — these are things that seem to me like catastrophes or universal cataclysms.
Life, as I know it, is cataclysms and apocalypses. With each passing day I feel that much more incompetent even to trace gestures or to conceive myself in clearly real situations.
With each passing day the presence of others — which my soul always receives like a rude surprise — becomes more painful and distressing. To talk with people makes my skin crawl. If they show an interest in me, I run. If they look at me, I shudder.
I’m forever on the defensive. I suffer from life and from other people. I can’t look at reality face to face. Even the sun discourages and depresses me. Only at night and all alone, withdrawn, forgotten and lost, with no connection to anything real or useful — only then do I find myself and feel comforted.
Fernando Pessoa, The Book of Disquiet, published for the first time 50 years after his death. Pessoa died in 1935.

>DSO — Obedience to the point of death

>

Man that is born of a woman
hath but a short time to live,
and is full of misery.
He cometh up, and is cut down like a flow’r;
he flee’th as it were a shadow,
and ne’er continueth in one stay.

In the midst of life we are in death:
of whom may we seek for succour,
but of thee, O Lord,
who for our sins art justly displeased?
Yet, O Lord God most holy,
O Lord most mighty,
O holy and most merciful Saviour,
deliver us not into the bitter pains of eternal death.

Thou knowest, Lord,
the secrets of our hearts;
shut not thy merciful ears to our prayer;
but spare us,
Lord most holy,
O God most mighty,
O holy and merciful Saviour,
thou most worthy judge eternal,
suffer us not, at our last hour,
for any pains of death,
to fall from thee.

Who shall change our vile body,
that it may be fashioned like to his glorious body,
according to the working
whereby he is able even to subdue all things to himself.

I heard a voice from heaven
saying unto me, write,
from henceforth
blessed are the dead,
which die in the Lord,
ev’n so said the Spirit,
for they rest,
from their labours.

Lord have mercy upon us.
Christ have mercy upon us.
Lord have mercy upon us.

Our Father
which art in Heaven
hallowed be thy name
Thy kingdom come
Thy will be done
on Earth as it is in Heaven
Give us this day
our daily bread
and forgive us our trespasses
as we forgive those
that trespass against us
And lead us not into temptation
but deliver us from evil
Amen.


Religion, as fascinating and beautiful as it is disgusting and ugly. The hand that strangles and the hand that heals is the same… This is shown with true perfection by Deathspell Omega, especially on the Kénôse EP. They bring forth the ultimate combination of music and ideology, philosophy and theology, life and death.
Here below are the sounds of the first song on this amazing album.
Click here for the lyrics.